Basinkomst avfärdas för lätt

Varje gång man börjar diskutera basinkomst så brukar man väldigt tidigt bli avfärdad med "Det funkar ju inte. Ingen skulle ju arbeta om man fick pengar för att inte arbeta. Och om ingen arbetar så får man ju inte in några skattepengar, så då skulle ju staten bli bankrutt". Du kanske precis har tänkt tanken själv. Då vill jag bara säga att du troligen har en ofullständig eller felaktig bild av hur en basinkomst skulle utformas.

"Ingen skulle ju arbeta om man fick pengar för att inte arbeta"

Den här åsikten grundar sig antagligen på att man tror att basinkomst endast ska betalas ut till dem som inte har några inkomster från t ex lön. Detta är helt fel. Basinkomst betalas ut till alla. Oavsett om du jobbar, pluggar, är arbetslös, har semester, tjänstledigt, är sjukskriven eller vill titulera dig pensionär eller sjukpensionär. Framför allt så måste man inse att den betalas ut till alla som jobbar också. På så vis blir det alltid lönt att jobba och tjäna pengar, för man får alltid behålla sin basinkomst ändå och det som blir kvar efter skatt är ren vinst. Hur många skulle välja att gå hemma och leva på ett existensminimum-belopp när man kan jobba  och få mer pengar att höja sin levnadsstandard med?

"Om ingen arbetar så får man ju inte in några skattepengar"

Denna åsikt grundar sig antagligen på en felaktig bild på hur i alla fall jag ser på hur basinkomst-systemet borde utformas. Jag anser att en basinkomst inte ska vara ett fast belopp bestämt av någon riksdag. Istället ska det utformas så att en först och främst ska statens viktigaste uppgifter, såsom rättsväsende, utbildning, vård få pengar till sitt och sedan tillfaller det som blir över till basinkomst. På så vis blir det självreglerande. Visst kan folk välja att jobba mindre om de får en basinkomst utöver sin vanliga lön, speciellt i början vid införandet av basinkomst. Detta är ett övergående problem. När många väljer att dra ner på arbetet så skapas möjligheter för t ex arbetslösa att få jobb. Blir det ändå så att ekonomin skulle krympa så kommer det snart att märkas i allas plånböcker för basinkomsten kommer att minska snabbar än ekonomin i sin helhet ("först och främst alla nödvändiga utgifter, sedan resten till basinkomst"). Detta skapar snart en vilja att få folk att börja jobba mer igen för att få in mer pengar. Till slut kommer vi på något sätt att hitta ett jämvikts-läge där alla jobbar så mycket de tycker att det är värt.

"Staten skulle bli bankrutt"

Eftersom basinkomstens storlek grundar sig på skatteintäkterna så kommer man aldrig att låna för att kunna betala ut basinkomsten. Därför kommer heller aldrig staten att bli bankrutt.

Basinkomst är ekonomiskt möjligt!

Jag var hemma för vård av barn och trots febern så lekte de små tvillingarna på tre år på bra själva. Det gav mig tid att fundera lite på världens problem och lösningar på dessa. Jag har på senare tid funderat lite på det som kallas basinkomst (även kallat medborgarlön). Tankarna var om det är en bra och möjlig lösning på människors behov av ett socialt skyddsnät samt som en fördelningspolitisk åtgärd.

Men vi kanske ska börja med en liten bakgrund av mina politiska ståndpunkter. Jag är av ganska liberal politisk uppfattning och tycker att människan själv bör bestämma så mycket som möjligt av sitt liv. Jag har problem att befatta mig med kontroll och styrning och tror att människan växer och mår bäst utan allt för hårda piskor. Samtidigt tycker jag att rättvisa är den bästa av alla principer men inser också att mycket i livet är väldigt orättvist. Vissa föds med stora talanger inom t ex idrott och musik eller är oerhört begåvade i något annat som kan ge dem en bra lön. Andra föds med begränsade mentala eller fysiska resurser och behöver extra hjälp och stöd för att finna en plats i tillvaron. En del, de föds in i rika familjer och får arv som generationer skulle kunna leva gott på om de bara förvaltades rätt. Men de allra flesta människor föds i relativt fattiga familjer där varje dag mer eller mindre är en kamp för att få ihop till livets nödtorft såsom mat och husrum. Allt detta är i grund och botten rätt orättvist men egentligen inte mycket att göra något åt.

De största och mest orättfärdiga orättvisorna är istället de vi kan göra något åt. Det visar sig nämligen att ju rikare man är desto mindre andel av sina inkomster går till skatt på grund av möjligheter till avdrag och skatteplanering samt undantagsregler för storägare i företag. Inkomst på kapital beskattas mycket lägre än inkomst av arbete. För mig är lika stor andel av inkomsten i skatt en rättvisa. Det spelar ingen roll att en som tjänar tio miljoner betalar 5 miljoner i skatt och en som tjänar 100 000 betalar 50 000 kr i skatt. Det är rättvist för båda bidrar procentuellt lika mycket av sina inkomster. Att den ena drar in 100 gånger mer än den andre i skatt är inte orättvist. Han får ju också 100 gånger mer att leva på.

Det är också rättvisa när vi alla har samma rättigheter och möjligheter.För mig är vårt svenska barnbidrag utformat enligt de mest rättvisa principer jag kan tänka mig. Vi bidrar alla genom våra skatter till barnbidraget och det betalas ut till (föräldrarna av) alla barn, fattig som rik. Det gör mig inget att Stefan Persson, ägare av H&M, också får barnbidrag för sina barn trots att han inte behöver det. För det skulle helt enkelt kosta en förfärligt massa pengar om vi skulle inkomstpröva barnbidraget och behöva tillsätta en apparat för att kontrollera vilka som skulle vara behöriga och om folk skulle fuskar med bidraget.

Jag anser samhället är viktigt för att upprätthålla lag och ordning, skola och utbildning, försvar och det är dessutom bäst lämpat att ta hand om vår hälso- och sjukvård. Jag anser också, som jag tidigare nämnt, att en viss omfördelning behövs från de mer välbeställda till de mindre lyckligt lottade. Jag gjorde därför en liten räkneövning, när nu ungarna lekte så bra. På ekonomifakta.se fann jag att våra skatter procentuellt fördelade sig på följande utgifter:

• Allmän offentlig förvaltning, 14%
• Försvar, 3%
• Samhällsskydd och rättskipning, 3%
• Näringslivsfrågor, 9%
• Hälso- och sjukvård, 13%
• Utbildning, 13%
• Socialt skydd, 41%
• Övrigt, 4%

Den allra största posten är alltså socialt skydd, som jag antar utgör arbetslöshetsstöd, pensioner, sjukförsäkringar, barnbidrag mm. Alltså saker som en basinkomst är tänkt att ersätta. Jag fann att vårt skattetryck låg på 44,5% för närvarande och att BNP för 2011 var på 3495 mdkr, vilket skulle innebära att i 2011 så hade staten 1555 mdkr (3495x44,5%) i skatteintäkter. 41% av det är 637 mdkr. Med 9,5 miljoner invånare så utgör detta att varje svensk i genomsnitt skulle kunna få en ersättning på nästan 5600 kr/mån vilket är en ganska stor summa som man faktiskt skulle kunna överleva på om man var själv och levde snålt, och det är ju det som är tanken med en basinkomst. Nu så kanske man inte skulle ge t ex barn full basinkomst för då skulle man få ut väldigt mycket pengar som barnfamilj. Själv har jag fyra barn och vi skulle då få 33 600 kr, vilket är mer än vi skulle behöva. Säg istället att man får 0,33 som barn då skulle min familj få ca 21 500kr vilket kanske börjar närma sig ett slags grundskydd som vi skulle kunna överleva på om vi inte hade några jobb. För tanken med basinkomst är ju egentligen inte att ersätta lönen utan bara vara ett grundskydd att falla tillbaka på och ge medborgarna rum att växa och må bra.